Som man bäddar får man inte sova.

Vid det här laget vet jag ju hur viktigt vila är när man tränar mycket. Det är då kroppen repareras och byggs upp större och starkare än innan. Varför har jag då så svårt att lägga tillräckligt med tid på just vila? Och framförallt kvalitativ vila. Under mina tidiga skiftveckor på jobbet har jag tyvärr kommit in i en vana att cykla hem och somna i soffan direkt efter jobbet, träna sent och sen inte komma i säng förräns jag inte har mer än ca 5 timmars sömn framför mig innan jag behöver gå upp igen. Detta resulterar i att jag sällan kommer in i djupsömnen under natten utan vaknar upp lätt och ganska ofta. När klockan väl ringer är jag lika väck som en klubbad säl och det håller i sig hela dagen..

Sliten tjej

Idag vaknade jag upp med ont i halsen som höll i sig hela dagen på jobbet. Kände mig mer och mer hängig och frös nått förjävligt. Att jag jobbar i ett kyllager gör ju inte saken lättare heller (är jag glad att jag fått sparken? Oja!). Det blev till att kompa ett par timmar och gå hem och däcka i soffan. Hade ju hellre gått på Grit-passet jag bokat idag men är jag piggare i morgon kör jag ett själv i stället.

Har ju bestämt mig för att dra ner på kalorierna och börja deffa lite lätt och då är vilan ännu viktigare. Det blir skärpning med de här dåliga vanorna och läggdags innan 22 i fortsättningen!

Nu: lååååång, vaaaaarm dusch!
Köss på er!